Kan man börja hoppas..?

Det är inte ofta som jag verkligen hoppas på att en bra film ska få uppföljare. Vanligtvis når uppföljaren inte samma nivå som "ettan", utan det blir mest ett sätt att mjölka ur några extra kronor ur en tidigare framgång. Titta t ex på "Hajen"-serien, där en helt OK mördarhaj (i del 1) gradvis förvandlas till ett tämligen skräckbefriat surrogat för en badanka. Hur kul är det? Och serien om "Polisskolan" ska jag inte ens nämna...

Undantag finns, givetvis. Jag hör till de killar som får en kick av att höra Bruce Willis mumla "Yippie-kie-aye, m***********r" i Die Hard-filmerna. (Ja, jag vet. Men nu råkar jag faktiskt gilla Die Hard. Lev med det.) En del andra filmer är gjorda för att bli en serie (Arn, Sagan om Ringen) och då ingår det ju i förutsättningarna från början.

Men vanligtvis är jag lite skeptisk till "tvåor". Därför kändes det lite ovant att känna mungiporna dras till ett leende när jag läste den här artikeln i Aftonbladet.

En uppföljare till "Så som i himmelen". Kan man gissa på att titeln blir "Så ock på jorden"? När filmen visades i TV nu under påskhelgen satt vi och resonerade om tänkbara fortsättningar. Alternativen var många och alla som såg filmen hade sin variant. Det tyder på att det inte bara är jag som är intresserad av hur det har gått för Lena, Gabriella, Arne, Holmfrid, Conny och de andra i den lilla byn. Kay Pollak har många trådar att nysta i.

Premiär 2010? Jag ser faktiskt fram emot den här uppföljaren.