Debatten om digital bio fortsätter

Det finns två huvuduppfattningar om biografernas framtid. Dels den linje som Folkets Hus & Parker driver, att ny digital teknik bör införas på bred front och att även mindre biografer bör kunna få stöd för att konvertera till digitalbio. Dels vad marknadsledande SF (och det av SF till 49 % ägda Svenska Bio) säger, nämligen att digitalisering bör få växa fram av sig själv.

Skillnaden i uppfattning beror på perspektivet. SF företräder 23 stora filmanläggningar, huvudsakligen i storstäder, och har en marknadsandel på ca 80 %. De har naturligtvis ingen anledning att vilja ha någon ökad konkurrens från små biografer. Folkets Hus & Parker har över 280 biografer, de flesta på mindre eller medelstora orter. FHP jobbar aktivt för att skapa fler biografer nära folket och har dessutom hela tiden varit pionjärer i arbetet med digital bio. I början av 2000-talet byggde man upp Sveriges och Europas första digitala biokedja.

En brännpunkt i diskussionen har blivit huruvida Filminstitutet ska kunna använda sina bidragsmedel för teknisk upprustning (ett stöd som funnits i många år) även för att stödja införandet av digital teknik. Filminstitutet har varit positiva, men nu har regeringen via kulturdepartementet satt stopp för sådana tankar. Om det beror på att SF har lyckats med lobbying tycker jag inte ens att läsaren ska fundera på.

Det finns en annan och intressantare fråga. Om det finns ett stöd för teknisk utveckling i biografer och det finns två alternativa teknikval (digital eller analog) - borde det då inte vara logiskt att stödet i första hand riktas till den modernare digitala tekniken? Stödets syfte är trots allt att bidra till modernisering av biografernas maskinpark. Varför då bygga fast sig i gammal analog teknik som enligt allas uppfattning är på väg att ersättas med något nytt?

Läs mer i det debattinlägg som Leif Pettersson och Inger Stenmark har i Norrbottens-Kuriren.