En ny girlschool-film...

"Wild Child", med Emma Roberts i huvudrollen, har Sverigepremiär på Saga den 30 jan. Om man ska jämföra filmen med något tidigare (vilket iofs aldrig är riktigt bra) så kan man säga att det är en korsning mellan "Clueless" och "Mean Girls". Huvudpersonen Poppy Moore lever ett slags Paris Hilton-liv i Malibu. Hon har obegränsade resurser på sitt kreditkort, massvis med hangaroundvänner och många vilda fester. Men hon saknar något i livet och tänjer gränserna mer och mer.

Till sist får pappa Moore (Aidan Quinn) nog och skickar henne för en omstart till en internatskola i England. Nu hamnar Poppy i en miljö där hennes upptåg vare sig applåderas eller accepteras. Hon börjar planera för att bli utsparkad från skolan.

Men så stöter hon ihop med rektorns son Freddie. Gissa om de blir förälskade? Och då vill ju inte Poppy bli utsparkad längre, men nu har en av hennes ovänner kommit på ett sätt att "hjälpa" henne bort från skolan...

Är då den här filmen ett tragiskt paket av klichéer? Nej, det tycker jag inte. Emma Roberts och hennes kollegor levererar helt enkelt underhållning. Det gör de bra. Se filmen med den inställningen så blir ni nöjda. Men försöker ni hitta djupa psykologiska analyser eller dolda samhällskritiska budskap lär ni bli besvikna. Det här är feelgood med lite komedi och romantik. Sånt behöver vi väl också?